Min Gastric ByPass Operation
Den börjar dagen innan själva operationen äger rum, den 31 maj 2010. Jag ska åka med tåget kl 11 på förmiddagen här och allt e frid ooch fröjd. Dagen börjar bra, syrran försover sig. Jag har ju ingen brådska, tåget rullar ju inte förrän kl 11. Trodde jag ja. När jag väl kommit ner på stationen och tagit ut min tågbiljett så visar det på den att jag skulle ha åkt med tåget kl 09.00 !!!! :O
Shit, vad göra nu då tänker jag, jag går in på sj:s kontor och berättar om missen jag gjort, att jag bokat på nätet och var helt inställd på att jag beställt biljett till tåget kl 11. Hmm inte mycke och göra, men mannen i biljettluckan ger mig en ersättningsbiljett till tåget som rullar strax nu vid 11. TACK SNÄLLA SJ <3
Väl i Stockholm iaf så tar jag tunnelbanan till St: Görans sjukhus och går till narkosläkarmottagningen, där prover ska utföras och EKG ska tas, även ett snack med narkosläkarn.
Jag får komma in ganska snabbt och ta prover och ett EKG, sen får jag vänta väldigt länge, jag får tom gå upp på kirurgavdelningen först och bli inskriven och få all info inför morgondagen innan jag sen äntligen innan dom stänger på narkosen får prata med läkarn där. Hon tittar på min hals och säger att allt ser bra ut och frågar lite om jag har några frågor ang ingreppet elr narkos, frågar även om jag e allergisk mot några preparat vilket jag inte är.
Väl färdig hos narkosläkarn går jag ut från sjukhuset och ringer Erika, det är ju hos henne jag ska spendera natten innan det är dags för op. Jag ska ta tunnelbanan till T-centralen och möta upp henne och hennes kompis Anna där och så traskar vi hem mot där hon bor. Innan vi kommer hem till Erika stannar vi på en pub/restaurang så tjejerna får äta, jag dricker lite kaffe. (Det var det svartaste och äckligaste kaffe jag nånsin druckit)
Väl hemma hos Erika sen så duschar jag lite, Erika fixar iordning soffan där jag ska sova och så ser vi lite på tv och tar reda på hur jag ska åka för att komma till sjukan dan därpå. Erika har tagit fram vilka linjer jag ska åka med och vilka tider för att passa min tid kl 9 dan därpå.
Jag åkte ca en timme tidigare till sjukhuset dan efter bara för att veta att jag säkert skulle komma i tid och för att jag skulle hitta rätt. Och det var väl ganska så tur att jag åkte tidigare, för där i dagrummet när jag kom till avdelningen satt det 3 glada och mysiga tjejer och pratade och skrattade om allt möjligt. Alla hade ngn form av flytande föda framför sig så jag misstänkte starkt att dessa goa brudar gjort detsamma som jag ska till att göra idag. Jag sitter på en soffa en bit ifrån dom och tjuvlyssnar lite på dom tills jag inte kan vara tyst längre och frågar om dom gjort en GBP. Det har dom ju och jag får såå gärna sätta mig vid deras bord och vara med och prata :)
Tack Anneli, Katta och Madde för er goa peppning, det var så kul att höra att ni mådde så bra efteråt direkt, vilket tyvärr inte jag gjorde. Men nu kommer resten
Vid 09.30 ca så kommer en sköterska, tror hon heter Louise in på tjejernas rum där vi barrikaderat oss nu för att sätta en nål på ngn av oss, och givetvis så är det ju på mig. Det gick bra och jag får dropp oxå. Ca 10.30 så kommer då sköterskan tillbaka in på rummet igen och säger att nu e det dags för mig att gå ner till operationssalarna. Jag fick gå ner, ngt jag inte fått vara med om innan. Vi tar hissen nertill bottenvåningen där op-salarna är belägna och vi traskar in där. Först så får jag bara ligga i min säng tills en op-sköterska kommer och pratar lite med mig. Han gör även en bladderscan för att se så blåsan e tom. En kvart senare kommer han så tillbaka med 3 olika preparat mot illamående som han ska spruta in i armen på mig . Och så får jag även en flaska med ngt snusk i som jag ska dricka för att slippa bli illamående sen. Smakar saltvatten och blääää.
Sen går han därifrån en stund och så kommer min läkare och kirurg och målar fina gröna streck på min mage. När kirurgen gått igen så ligger jag där och för en stilla och ganska flummig diskussion med mig själv.
-Än finns det tid att ångra sig och gå härifrån, nej jag törs inte detta. Kommer dom söva mig och sticka hål på mig så vaknar jag inte mer, nej nu reser jag på mig och går. Sådär resonerade jag för mig sj en stund. Sen tror jag att jag slocknade en stund PÅ illamåendepreparat!!! va faan :)
Iaf, nu så kommer iaf narkossköterskan igen och säger att det är dags. Han drar iväg min säng in i ett rum, där får jag sätta på mig en skitsnygg grön op-mössa :) Vi kommer in i operationssalen där jag ska opereras och där får jag kliva över till op-bordet som inte ser ut som ett vanligt bord. Jag får stoppa ner mina fötter och nederdelen av benen i ngn typ av skumgummi och så spänner dom fast benen. Armarna får ligga rätt ut på varsin sida. Jag kommer under denna op att mer elr mindre stå upp så dom ställer bordet upp och frågar om det känns bra och om det känns stabilt. Det gör det säger jag och dom hissar ner igen. Nu ni så ska jag andas en massa syrgas innan det är dags att sövas. Allt detta för att dom ska blåsa upp buken på mig så dom hittar dit dom ska.
Under tiden som jag ligger och andas kommer kirurgen igen och säger till mig att jag gjort ett BRA jobb med min flytperiod. 12 kg gick jag ner. Nu e det min tur att göra mitt jobb sa han. Sen så sa narkossköterskan att nu ska vi spruta in sömnmedel i armen så nu kommer du att känna dig lite vimsig snart. Känner du ngt frågar han efter en liten stund och det gör jag ju inte så jag säger det till han, men bara sekunden efter så snurrar det rejält i knoppen på mig så jag säger det och då drar dom igång med narkosmedel i masken oxå och sen e allt svart.......
När operationen e klar så väcker dom mig och jag får visst kliva över i min egna säng igen för att köras ut till uppvaket, detta har jag givetvis inget minne av. Vet bara att dom väcker mig sen 3 timmar senare och säger att jag nu måste upp och gå lite och kissa. Och till vanligheterna hör det att man ska ligga på uppvaket i 3 timmar, jag blev kvar i 6 timmar. Farbror kirurg hade visst rispat lite på levern min och som ni säkert alla vet så är levern vårt blodrikaste organ och hade det gått hål där vet ingen var det slutat. Så dom hade ständiga blodprovstagningar på mig och ständiga väckningsförsök 1 gång i timmen för att jag skulle upp och gå lite och även kissa lite.
Mina goa vänner på avdelningen blev ju givetvis oroliga för mig när jag inte kom upp som väntat och började vanka av och an däruppe. Men sköterskerna sa till dom att dom inte behövde vara oroliga för jag skulle komma snart . Även mamma hade ringt och var orolig då jag inte hört av mig än så mamma var den första jag ringde när jag kom på plats. Men satan i gatan vad trött jag var.
Bilder på magen e inget ngn vill se elr?? Isf visar jag det men inte i bloggen, dom kan vara lite känsliga. Men jag kommer att lägga upp bilder på mig sj en gång i veckan, men i viktbloggen då så håll utkik där http://alexandraochlukasmamma.blogg.se/minvikt
hejsan =)
kläderna från ZIZZI är det strl 54 på... sen har jag kläder från lindex m.m med strl 50-52 :)samt lite i 48..
Ha en bra dag
Hur mår du idag? Jag ska själv göra operationen om 4 veckor
SV till Sanna: Hej Sanna, jag mår idag jättebra och har änsålänge gått ner ca 30 kg. Det som kan vara problematiskt ibland är att äta sakta och att låta bli att dricka till maten, men det är sånt man lär sig med tiden. Jag ångrar mig inte en sekund att jag gjort denna operation och är glad att "fått" livet tillbaka. vill du veta mera så kan du maila mig elr adda på msn [email protected]
Kram och lycka till
//Therese
Hejsan!
Först vill jag bara säga att ....
DU ÄR SÅÅÅÅ MODIG!!! :D
You go girl!
Jag undrar hur det är med alkoholen?
Dansa loss på krogen me drinkar å cider... är det "bye-bye" efter operationen?
Och mammas lasange... kommer jag bara kunna äta två matskedar av den när det bjuds? hihi
Sist men inte minst så kommer frågan :
Får jag betala för Gastric By Pass operationen själv? (och i så fall va kostar den?)
Eller kan man få den inom landstinget?
Kjamiz
Frida :)
Var uppe på St. Görans i juni för operation själv, men drabbades av panikångest på opertionsbordet. Operationen blev framflyttad har fortfarande inte fått nytt datum. Blev mera peppad av att läsa om din opertion ska trycka på lite mer om nytt datum.
Svar till Biggan: Vad tråkigt att du fick panikångest just då. Men jag tycker iaf att du ska pressa på dom lite så att du får din operation. Du kommer inte ångra dig efteråt. Lycka till och skriv gärna hur det går. Du kan skriva till min mail [email protected] om du inte vill att alla ska veta. Lycka till iaf, håller tummarna för dig <3 <3
Kul att läsa om dig och din resa. Själv har jag träffat kirurgen och dietisten. Är inne på min 2a v av 4a för att bli av med mitt sockerbegär och minska matintaget. Sååå himla jobbigt, inte sockret, men hungern.
Kommer det vara så här jobbigt sen också? Alltid vara hungrig menar jag.
Funderar på att skippe op och testa vv ist, får se vad läkaren säger eft 4 v.
Lycka till i fortsättningen
Hej
Skulle vilja ha svar om du fick dricak någon lösning innan du gjorde denna operation för går ner snabbare i vikt ?
Vad hette det ?
Fick du köpa receptfritt eller fick på recept ?
addar en kille som också ska göra op, den 22 nov knallar jag in på St Göran. 2 v med flytande ska nog fungera alla tiders. Lite som Robinson, lol.
HEJ! Jag gjorde min gatric bypass den 11/11-10. Hade gått ner 14 kg innan på pulverdieten och mina jobbarkompisar tyckte att jag inte skulle operera mig alls men jag har ju 40 - 50 kg till att gå ner. När jag låg ner på op precis innan var det nära att jag ångrade mig men då kom kirurgen som själv gjorde denna operation för 8 år sedan och tröstade mig. Väl inne på misslyckades narkossköterskan med den ena efter den andra nålen men till slut lyckades de nocka mig. Jag har inte så ont i såren efter operationen men jag har haft on upp mot axlarna och det förklaras med att de blåste undan andra organ som ligger ivägen och då får man ont i axlarna efteråt. jag fick en stor ond och inflammerad bula efter ett av nålförsöken men den har gått bort nu.
Jag vägde 133 kg och har diabetes, sömnapné och väldigt mycket allergier. Jag gjorde detta för att bli av med dessa åkommor/sjukdomar och för att jag skall orka att leka med mitt barnbarn (jag är 53 år). Nu får vi se hur det går med resten av kilona, har gått ner 2 kg sedan i tordags (idag är det måndag)och hur mycket skinn som blir hängande. Jag gjorde en plastikoperation efter min första hårdbanting i 20-årsåldern, lång konvalescens efter det, jobbigt men då hade jag gått ner 69 kg på 9 månader. I 40-årsåldern gick jag ner 40 kg enbart på att äta rätt och promenera och då behövde jag ingen platikoperation. Nu är jag ju så gammal så det känns nästan som det vore onödigt med en op och jag har ju min gammal gubbe att luta mig mot och om jag blir rynkig så må det vara hänt.
Nu tycker jag det är tråkigt att äta flytande och sedan mosad kost, jag längtar mest efter en smörgås faktiskt.
Ha det så bra, alla där ute som gjort eller ska göra en liknande operation. Det är bara att tacka och ta emot att hjälp finns för oss med "dålig karaktär".
kram Ammi
Den 7/2 2011 skall jag opereras på st:Görans. Går på pulverdiet nu och ser på detta med skräckblandad förtjusning! Jätteintressant att läsa din erfarenhet inför op. Den är guld värd när man inte riktigt vet vad som skall ske.
Jättekul att du är så nöjd - ger mig mera mod till att kämpa! Väger dock bara 99 kg men jag är bara 159 cm och placerat allt på magen och bysten. Ser ut som en liten boll.
Snart skall jag också få ett nytt liv och förhoppningsvis kommer jag kunna bli gravid och orka med att vara en pigg och glad mamma!
Kram Helene
Hej! jag gjorde min GBP den 1/11-10 och mår kanonbra!! inga koplikationer efter op och jag har gått ner totalt 36 kg nu och det känns underbart!!
Ångrar inte min GBP för en sekund!! Gjorde den på S:T Göran och jag kan bara rekomendera S:T Göran till alla som funderar på operationen, kanon vård både innan och efter!!
kram till alla!!
Carina
Va bra Du skrivit !!!
Jag har varit på info möte och träffat en kvinnlig läkare på St Göran i går och nu väntar jag på 1 Juni då jag ska träffa Kirurgen för bedömning. Först nu börjar jag vilja läsa lite mer och tycker du skriver skitbra !! Måste fortsätta läsa nu, hihihi
Kramen ! Och Grattis !!
Jag ska också Op och undrar vilket dietpulver som är godast om man nu kan tycka att det är gott...hmmm kanske inte men det är ju ett måste...,Nutrilett är ju så förbaskat grynigt....så jag vore tacksam för tips....känns jättebra att få höra hur ni upplevt Op. för nu börjar jag bli lite nervös men det kommer nog bli bra. Kram och grattis till er alla och tack för ni delar med er.
Jag skall göra op 5/9 och vill bara säga att jag verkligen uppskattar att du så exakt beskrivit vad man kan förvänta sig av inläggningsdagen och operationen. Känner mig otroligt motiverad och blir peppad av din berättelse. Visst är det med skräckblandad förtjusning detta närmar sig, men jag känner ett oerhört stöd av både familj, vänner och arbetskamrater. Min inställning är att om jag gör mitt jobb och verkligen inte fuskar med pulverdieten så får jag lita på att alla andra också gör sitt jobb. Och de har ju opererat flera förut, så man är ju absolut ingen försökskanin...
Hittade detta forum...ska opereras på Ersta på tisdag och lever nu på näringspulver som smakar gamla tidningar..men det går ju..
Jag undrar om det finns rökare bland er som kikar in här, de kräver ju rökstopp men jag har inte klarat den biten så bra..tänk om dom nekar mej när dom upptäcker det, syrran säger att de tar prov där de kan se att jag rökt. Efter att ha överätit så länge och så mycket har det varit skitjobbigt att bara klara näringsdryckerna..så jag har fallit för frestelsen ibland..Vad säger ni andra? Jag har inget som helst försvar för min rökning...det är idiotiskt..men..karaktären och nikotinbehovet är stort. Tack för titten..här kommer jag att titta in varje dag, kärlek till er alla
Vad bra skrivit. Väntar på operation som ska ske imorron, på Ersta-sjukhus i Stockholm. Är jättenervös för att jag inte ska klara av att gå ner i vikt då allt annat jag provat har misslyckats.
Och svika mina barn och sambo.
hej!!
sittar här i mina barns rum och tänker... göra eller inte göra?!?!? känner mig så nervös för va som kan hända:-/ har t o m haft mördrömmar att läkarna går mitt i op på foka rast:-) (tror inte det händer men i alla fall) har försökt själv att gå ner i vikt så många gånger me dietister, olika dieter, motion o så vudare meb det går alltid upp igen:-( har bestämt att jag ska göra det men är sååååååååå nervös, oroar mig för det värsta;-( fast jag vet att doktorerna är så duktiga:-) och att det kommer bli bra, det är tusen frågor som snurrar runt i min skalle.. hur ska det bli sen?dom där dagarna när man mår skit? kommer jag klara av det? vad kommer mina kollegor säga när jag kommer tillbaks till jobbet, har inte sagt nånting till dom, för jag har inte orkat förklara men min sheff har jag sagt till så hon vet.. guuuuug e det normalt att känna så?!?
Hittade den här sidan idag-den 16 april ska jag till Sankt Göran för info. Har fått en remiss och mitt landsting betalar- Är egentligen livrädd-men orkar inte längre må så här...min rygg har tagit så mycket stryk av all övervikt. Känns positivt att läsa om er som mår så mycket bättre efteråt..Själv är jag snart pensionär o vill ha den mentala kraften i alla fall en del av den i kroppen rent fysiskt...fast egentligen är jag livrädd......
Jag gjorde en GP operation på St Görans sjukhus den 10/1 2012, det har nu gått snart 3 månader och jag mår toppen! känner redan att det är det bästa jag har gjort! har gått ner totalt 23 kilo på dessa 3 månader. Är lite otålig bara, väger mig varje dag (haha) rekomenderar st görans varmt till alla som funderar på det!!
